Åtminstone sedan 1976, då John Nevinson myntade termen ”computer literacy”, har olika begrepp för att försöka fånga de kunskaper och kompetenser vi behöver för att hantera ett samhälle med digitala teknologier diskuterats. Ett nytillskott i den svenska diskussionen är termen ”datalogiskt tänkande”, en översättning från engelskans ”computational thinking”. Denna term skiljer sig från många andra förslag då den innehåller ordet ”tänkande”, snarare än varianter av ”kompetens” eller relaterade termer. Just denna egenskap hos begreppet gör det speciellt. Av denna anledning vill vi ägna denna andra bloggpost i vår serie kring programmering i skolan åt datalogiskt tänkande. Ett problem är att termen lånar sig till en betydelseglidning; från tillämpning av datavetenskapliga ämneskunskaper och principer till något betydligt mer generellt och obestämbart. Begreppet utgör därmed en projektionsyta för fascinerande bilder av lärande och framtidens samhälle samtidigt som forskningsbasen är svag. För att klargöra dess konsekvenser för diskussionen om skolans digitalisering är det nödvändigt att göra en djupare analys av dess ursprung och användning.
Fortsätt läsa ”Datalogiskt tänkande och formaliseringens fallgropar”