Träning av icke-tekniska färdigheter i simulatormiljö: Hur går det till i praktiken?

Inom professionsutbildningar med höga krav på säkerhet, så som sjukvårdsutbildning, pilotutbildning och sjöfartsutbildning, sker idag träning och bedömning allt oftare i simulator-baserade lärmiljöer. För att säkerställa att framtida sjökaptener är kompetenta och kan agera säkert regleras dagens sjöfartsutbildning av internationella konventioner som anger kraven för olika fartygsbehörigheter och certifikat. Dessa regelverk betonar allt mer vikten av att träna och certifiera såväl tekniska som så kallade icke-tekniska färdigheter. Det är idag både omtvistat och osäkert hur färdigheter som anses vara icke-tekniska ska tränas och bedömas i simulatorträning.

Copyright KONGSBERG Group, used with permission from KONGSBERG Group.

I vår nyligen publicerade artikel i tidskriften Discourse Studies utforskar vi hur temporala aspekter kring navigering, såsom att köra med framförhållning och att kunna förutse framtida tillstånd i trafikläget, kan tränas under praktiska övningar i simulatormiljö i svensk sjökaptensutbildning (Sellberg & Lundin, 2017). Tidigare forskning har ofta beskrivit den här sortens färdigheter som situationsmedvetenhet, ett begrepp som härstammar från kognitiv psykologi och betonar individens mentala förmåga att sortera och bedöma information kring ett pågående skeende (Endsley, 1995). Men istället för att undersöka sådana färdigheter som mental förmåga har vi i denna artikeln studerat hur dessa kompetenser utvecklas inom och genom samspelet mellan instruktörer och studenter i simulatormiljön (jmf. Melander & Sahlström, 2009). Mer specifikt har vi använt videoinspelat material från övningar i en bryggsimulator för att analysera hur temporala aspekter instrueras, men även de sociala och materiella förutsättningarna i simulatormiljön för att träna så kallade icke-tekniska färdigheter. Scenariot som studenterna fått i uppgift att navigera i innebär att de ska korsa den tätt trafikerade engelska kanalen i kraftigt nedsatt sikt, en operation där trafikreglerna som gäller till sjöss betonar vikten av att fartyg med radarutrustning har ett utökat ansvar att iaktta största försiktighet och ha god framförhållning för att hålla säkra avstånd till andra fartyg.

Bedömningar föregår instruktioner under praktiska övningar

Analysen visar hur de instruktioner som ges baseras på instruktörens och studenternas gemensamma fokus på de bedömningskriterier som gäller för uppgiften, det vill säga de sjöfartsregler som gäller i det aktuella scenariot, och den pågående aktiviteten i simulatorn (jmf. Greiffenhagen, 2012). I bryggsimulatorn i vår studie är dessa bedömningar helt beroende av informationen som är synlig på radarskärmen, både för att granska hur situationen fortlöper men också för att instruktören ska kunna kommunicera denna bedömning till studenterna. Genom att peka ut intressanta och relevanta aspekter på radarskärmen och förklara hur dessa är kopplade till uppgiftens bedömningskriterier förklaras temporala aspekter av navigering, som att köra med framförhållning, på ett konkret sätt för studenterna (jmf. Goodwin, 1994). Utöver att förklara temporala aspekter av navigering är dessa bedömningar också starkt präglade av temporaliteten i den pågående övningen. När bedömningarna är prospektiva, d.v.s. hur en situation kommer att utvecklas över tid, t.ex. när bedömningen omfattar en planerad gir över farleden är bedömningen beroende av studenternas förklaringar på hur de har planerat att navigera i den specifika situationen. Bedömningen är också beroende av teknologin som finns till hands, framförallt radarskärmen, för att visualisera och beräkna rumsliga relationer mellan olika fartyg i farleden, liksom av instruktörens förmåga att bedöma hur trafikläget kommer utvecklas över tid, det vill säga, instruktörens förmåga till situationsmedvetenhet kopplat till de bedömningskriterier som gäller i situationen. När bedömningarna istället är retrospektiva, d.v.s. omfattar t.ex. en gir som redan utförts, blir både studenternas förklaringar för vad de gjort och hur de tänkt och de spår deras handlingar lämnat i radarbilden resurser för instruktören att göra bedömningen.

Kontrastering som ett pedagogiskt grepp för att synliggöra temporala aspekter

Från dessa bedömningar fortsätter sedan instruktören med ytterligare anvisningar som syftar att antingen klargöra något för studenterna eller för att korrigera ett felaktigt beteende. I vår studie har vi valt episoder där temporalitet blir ett tema i sig, en viktig aspekt för att studenterna ska lära sig koordinera med andra fartyg i trafiken till sjöss. Här visar vår analys att instruktören regelbundet kontrasterar mellan goda och mindre goda exempel för att visa för studenterna vad det innebär att köra med framförhållning och ha kontroll över situationen. Även kring instruktionerna blir radarskärmen en viktig resurs för att peka ut relevanta aspekter. Här blir övningarna i simulatorn som är gjorde för att lösas kollaborativt också en tillgång, då instruktören kan peka ut olika studentgruppers sätt att lösa uppgiften och kontrastera dessa för att utveckla studenternas förståelse för de temporala aspekter instruktionerna handlar om. Liknande interaktionsmönster där kontraster mellan rätt och fel används för att synliggöra aspekter som kan vara svåra för studenter att få syn på återfinns inom en rad olika områden såsom exempelvis musikrepetitioner (Weeks, 1995), sportcoaching (Evans & Reynolds, 2016), syslöjd (Lindwall & Ekström, 2012) och simulatorträning inom tandläkarutbildning (Hindmarsh, Hyland & Banerjee, 2014). Även om navigeringsträning kan ses som ett avgränsat och specifikt pedagogiskt exempel så berör våra resultat något som tycks vara generellt för träning av praktiska färdigheter.

Studiens teoretiska och empiriska bidrag

Studiens bidrag till sjöfartsutbildning visar hur och varför uppdelningen mellan tekniska färdigheter och kognitiva förmågor är problematisk för studier kring simulator-baserad träning och bedömning (jmf. Hontvedt, 2015). Den yrkespraktik studenterna tränas för i simulatormiljön utgår från de trafikregler som gäller i olika situationer, så som att köra med framförhållning och ha kontroll över situationen, vilket också blir huvudbudskapen i undervisningspraktiken. Dessa färdigheter är, i sin tur, svåra att undervisa om med hjälp av abstrakta förklaringar eftersom detta är högst situationsbundet vad god framförhållning innebär. Implikationen av dessa resultat visar på ett behov av att skifta forskningsfokus inom sjöfartsutbildning: från fokus på abstrakta och generella färdigheter till utveckling av professionella kompetenser i konkreta situationer. Eftersom tidigare forskning visat att uppdelningen mellan tekniska och icke-tekniska färdigheter inverkar negativt på träning när dessa upprätthålls i designen av lärandeaktiviteterna, så finns det skäl att vara aktsam i hur dessa teoretiska kategorier hanteras i träning och bedömning i simulatormiljö (jmf. Hontvedt, 2015). Det finns en styrka i den nära sammankopplingen mellan uppgifter, instruktioner och de teknologier som används i träningen som inte bör gå förlorad i strävan efter mätbara och valida kunskapskrav i utbildningen.

Charlott Sellberg och Mona Lundin


Referenser

Endsley, M.R. (1995). Toward a theory of situation awareness in dynamic systems. Human Factors: The Journal of the Human Factors and Ergonomics Society, 37(1): 32–64.

Evans, B. & Reynolds, E. (2016). The organization of corrective demonstrations using embodied action in sports coaching feedback. Symbolic Interaction, 39(4): 525–556.

Flin, R. (2008). Safety at the Sharp End: A Guide to Non-technical Skills. Abingdon: Taylor & Francis.

Goodwin, C. (1994). Professional vision. American anthropologist, 96(3), 606-633.

Greiffenhagen, C. (2012). Making rounds: The routine work of the teacher during collaborative learning with computers. International Journal of Computer-Supported Collaborative Learning, 7(1), 11-42.

Hindmarsh, J., Hyland, L. & Banerjee, A. (2014). Work to make simulation work: ‘Realism’, instructional correction and the body in training. Discourse Studies, 16(2): 247–269.

Hontvedt, M. (2015). Simulations in Maritime Training: A video study of the socio-technical organisation of ship simulator training. (Doctoral thesis, Faculty of Educational Sciences, University of Oslo, 234). Oslo: Akademika Publishing.

Lindwall, O. & Ekström, A. (2012) Instruction-in-interaction: The teaching and learning of a manual skill. Human Studies, 35(1): 27–49.

Melander, H., & Sahlström, F. (2009). Learning to fly—The progressive development of situation awareness. Scandinavian journal of educational research, 53(2), 151-166.

Sellberg, C. & Lundin, M. (2017). Tasks and instructions on the simulated bridge: Discourses of temporality in maritime training. Discourse Studies. Prepublished November 2, 2017.

Weeks, P.A. (1985), Error-correction techniques and sequences in instructional settings: Toward a comparative framework. Human Studies, 8(3): 195–233.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *