Programmering på schemat (igen) – hur gick det till?

Sedan mars i år finns programmering inskriven i skolans läroplan. Det har lett till febril aktivitet i skolsverige där aktiviteterna nu är många för att omsätta detta till undervisning.

Införandet av programmering ingår i arbetet för en samlad nationell IT-strategi för skolväsendet. Programmeringens intåg gick snabbt och utmärktes av några avgörande händelser från 2013 och framåt. För oss policyforskare var det också en ovanlig, men dock inte unik process internationellt sett och för att få till stånd en utbildningspolicy för skolans digitalisering.

Under året som gått har vi kunnat följa Skolverkets arbete med att föreslå förändringar i läroplaner och kursplaner för att förstärka och tydliggöra programmering som ett inslag i skolan. När regeringens promemoria Stärkt digital kompetens i skolans styrdokument kommer (2017-03-07) har det knappt gått ett år. Det är vad vi kan kalla en snabb policyprocess och en process som kommit att involvera nya konstellationer av policyaktörer och aktiviteter. Det är också en kraftig omsvängning i argumenten för skolans IT-användning. Från att läroplanen under en lång period runt 2000-talet haft fokus på digital teknik som ett redskap för lärande och skolutveckling kom nu nya argument in. De hämtades från det datavetenskapliga området – dess tänkande, språk och föreställningar om lärandeeffekter av att kunskaper i och om programmering utvecklar ett ”datalogiskt tänkande” som värdefullt för andra områden. I någon mån känner vi igen argumenten från 1970-talets satsning på datakunskap, programmering och datoriseringsfrågan som undervisningsinnehåll, ambitionen är dock större och mer allomfattande, programmering nämns som en form av demokratifostran, kritisk kompetens och problemlösningskompetens.

Upprinnelsen till programmeringsfrågan kan spåras till några specifika händelser 2013. Ett belysande exempel är det seminarium om IT i skolan som Stiftelsen Datorn i utbildningen och IT- och telekomföretagen inom arbetsgivarorganisationen Almega höll under Almedalsveckan 2013. De presenterade då den så kallade Beslutsboken, ett förslag till ett nationellt åtgärdsprogram för att säkra en likvärdig spridning av IT i skolundervisningen, men där programmering i skolan inte nämns eller ansågs angelägen i sammanhanget för de förändringar som skolan ansågs behöva. Detta trots att IT- och telekomföretagen i en rapport 2012 larmat om kompetensbristen i branschen och att det därför var nödvändigt att ”tidigare under skolgången ha programmering och annan IT-utveckling som obligatoriska inslag” (s. 12).

I oktober samma år publicerades två uppmärksammade debattartiklar som gav mer bränsle till programmeringsfrågan. Dels ”Programmering är framtidens språk” (SvD 2013-10-01) och dels ”Lär barnen programmering i grundskolan” (NyTeknik 2013-10-22). Båda debattinläggen var signerade Christine Johnson, dåvarande verksamhetschef på IT-gymnasiet och under den här tiden också aktiv i Framtidens språk, ett initiativ av friskoleföreträdare och näringsliv, media och lärare som förespråkade att ”programmering är framtidens språk och något som alla, oavsett kön, ålder eller intresse ska ha möjlighet att lära sig tidigt i skolan.” Vietnam, Estland, Kina och inte minst England lyfts fram som föregångsländer för programmering på skolschemat i dessa inlägg. I Englands läroplan hade programmering med datalogiskt tänkande som grundidé blivit ett eget ämne och frågan om ‘ICT’, IT-användning och mer kritiska infallsvinklar på digitalisering hade mer eller mindre avvecklats till förmån för programmering och föreställningen om lärandeeffekter kring datalogiskt tänkande.

Efter detta sker en rad initiativ som får stöd av starka aktörer och rörelser. 2014 års internationella event, ”Hour of code” uppbackat av president Obama och Facebookgrundaren Zuckerberg plockas upp i Sverige liksom EU:s ”Code week” där drygt 90 aktiviteter lanseras via ideella organisationen Kodcentrum i Sverige och baserat på ideellt stöd från IT-branschen. Med stöd av Microsoft Sverige som går in som huvudsponsor, Spotify och den ideella organisationen Mattecentrum kan Kodcentrum på bred front starta upp kodstugor, även så kallade ”Coder dojos”. Kodcentrum erbjuder också undervisningsmaterial som Kodboken och arrangerar volontärverksamhet för barn och ungdomar kring programmering runtom i landet. 2014 ger Internetfonden, en del av Internetstiftelsen som ansvarar för svensk internetinfrastruktur, stöd till projektet ”Hacka läroplanen”, där idén är att ge förslag på hur läroplanen bör relatera till digitaliseringsfrågor och ta fram undervisningsmaterial i programmering. Läraren Karin Nygårds blir en förgrundsfigur i sammanhanget, hon blir senare också programledare för en serie på Utbildningsradion, ”Programmera mera”. Konferenserna under 2014 understödjer likaså programmeringsagendan. De svenska konferensdeltagarna på BETT2014 får ta del av historierna om de genomgripande reformerna i Englands nya läroplan för programmering. Konferensen Maker Days 2015 har temat ”programmering och skapande med IT som material”. Även på Skolforum, Bokmässan och på SETT-mässan är programmering ett dominerande inslag för skolområdet åren som kommer.

2015 och 2016 sker sedan några avgörande händelser i programmeringsfrågan. Programmering diskuteras på möten anordnade av till exempel Sveriges kommuner och landsting och Friskolornas riksförbund. Digitaliseringskommissionen bjuder in aktörer som utbildnings- och IT-företag. European School Net publicerar en enkel kartläggning över i vilken grad programmering förekommer i de europeiska länderna skolor och där Sverige inte faller särskilt väl ut i jämförelse. Detta används i debatten som påtryckningsmedel. Ytterligare av avgörande betydelse i programmeringsfrågan 2016 är det öppna brev Spotify skriver riktat till regeringen och där Spotify vill att regeringen bättre ska stödja företagsetablering bland annat genom tidiga satsningar på programmeringskompetens i skolan. Statsminister Löfvén kommenterar brevet i en riksdagsdebatt (Protokoll 2015/16:96) med att ”programmering kommer att vara helt avgörande. Här har vi en stor uppgift framför oss för att se till att programmering finns i skolan och kommer alla till del, för det här kommer att vara en oerhört viktig framtida kompetens.” Han tillägger också: ”Detta är det som Spotify pekar på som ett av problemen.”

2015 ger forsknings- och innovationsmyndigheten Vinnova ett miljonbidrag till projektet Trippel Helix-nationell samling för skolans digitalisering. Som namnet implicerar ska olika parter i samhället – skola, näringsliv och akademi –formulera en agenda för hur skolsystemet ska agera kring digitaliseringen baserat på regionala inspel. Initiativtagaren var Swedsoft, en stark ideell sammanslutning av mjukvaruindustriintressenter från främst näringsliv och akademi. Projektet skulle bedrivas via en datavetenskaplig institution vid Linköpings universitet, på uppdrag av Skolverket. För att summera detta så var några av de kritiska delarna i detta arbete för det första, att Skolverket som myndighet fått ansvar att både ge uppdrag och stötta området IT i skolan, för det andra, lades viktiga diskussioner kring den nya digitaliseringspolicyns inriktning ut i form av workshops som begränsades dessa endast till särskilt inbjudna aktörer från skola, näringsliv och akademi och till storstadsregionerna. En skolverksrapport tas fram av tre forskare (2016-03-23) som varken ger stöd forskningsmässigt eller i beprövad erfarenhet åt programmering och datalogiskt tänkande, men som ändå rekommenderar en ämnesövergripande implementering, att såväl förskola som skola ska införa det, och att kommersiella och ideella initiativ är lämpliga för att ta fram läromedel och kompetensutveckling kring programmering (s. 23). Under några få månader, februari-mars tas själva texterna fram för läroplan, examensmål och kurs- och ämnesplaner och under en dryg vecka ges möjlighet att lämna synpunkter.

Det är alltså under en relativt kort tid och framförallt under åren 2015 och 2016 som genomslaget är som störst för programmeringsfrågan. Mest anmärkningsvärt ur ett policyperspektiv–och mest problematiskt ur ett demokratiperspektiv–är att en central del av den offentliga diskussionen och arbetet kring skolans läroplan och IT-policyområde läggs ut på ett projekt och vilar på så vaga grunder. Detta erbjöd som vi ser det liten insyn och möjligheter till påverkan på vad som stod på spel. Vårt exempel kring skolans IT-policy visar stora likheter med andra analyser av hur policyutvecklingen i den offentliga sektorn numera ofta är sammanflätad med privata aktörer, intressen och expertis på väldigt olika grunder som under korta tidsrymder får stort politiskt genomslag. Det här menar vi innebär en försvagad demokratisk process och debatt. Likheter finns med Englands införande, de relativt snabba och ytliga policyprocesserna och de så kallade public/private-konstellationerna i framtagningen av policyer. Båda har också klar koppling till världsomspännande policynätverk där programmering i skolan drivits fram av olika aktörer som Google och Microsoft och som utifrån delvis skilda tankespår enats kring en diskurs där kunskaper om programmering ses som lösningen på gemensamma och ofta komplexa problem i utbildningssystemet och i relation till arbetsmarknadens behov av kompetent arbetskraft. Sverige är dock inte lika radikal i att avveckla stora delar av frågorna kring digital kompetens och kritiskt förhållningssätt till digitalisering i läroplanen som England (läs mer om Englands programmeringsrörelse i Ben Williamsson, 2015).

Tillkortakommanden i satsningar på IT i skolan verkar alltså upprepas nu, inte minst utifrån det vi kan läsa i årets budgetproposition där skolans digitalisering och satsningen på programmering lyser med sin frånvaro. I linje med Skolverkets egna kritiska uppföljningar av IT-användning och IT-kompetens (2016-03-23) så riskerar alltså problem att återupprepas igen:

  • att digitaliseringen initieras uppifrån och inte tar lärares synpunkter eller och kompetensbehov i beaktande
  • att det i begreppet satsning ingår en förväntan av avsättning av betydande resurser vilka mer eller mindre uteblir
  • att det saknas tydlig riktning kring undervisningsinnehållet och vilka mål satsningen har, som riskerar att satsningen inte blir förankrad

Annika Bergviken Rensfeldt och Catarina Player Koro

5 reaktioner till “Programmering på schemat (igen) – hur gick det till?”

  1. Jättebra text. Jag har två frågor: 1) var det inte så att underlagen, baserat på trippel helixprojektet, föreslog datalogiskt tänkande istället för programmering, men att detta ändrades på departementet? 2) angående insyn – besökte ni de många öppna seminarium som trippel helix hade? Om inte, varför?

    1. Tack för din respons! 1) Bloggposten grundar sig på offentliga öppna källor och arkivmaterial som mediearkiv och riksdagsmaterial och öppen skriftlig dokumentation. Vad som förhandlats på Utbildningsdepartementet är inte så lätt att komma åt under pågående policyprocesser, vi ser uppdragen till Skolverket från departementet, och vi ser att t ex. Trippel Helix-projektet och Skolverkets underlag kring skolans digitalisering kommer in eftersom de offentliggörs under policyprocesserna. I processen är det ju också t ex tydligt att digital kompetens får stort genomslag i olika styrdokument. Ännu återstår att se vad som mer kommer att levereras från departementet i frågan – och om datalogiskt tänkande öht är på tapeten och hur skarpa skrivningar det i slutändan blir – antagligen vet vi mer redan efter idag, tors 19 oktober 2017. I vad som ska bli en kommande publikation gör vi ett mer omfattande analys i en jämförande studie mellan hur programmeringsfrågan har kommit in i några olika länder och där det finns mer att säga om policyprocessen, här ville vi snabbt komma ut med något av det vi såg.

      2) Ja, en av oss (Catarina) har varit med på två workshoppar och i referensgruppsarbetet på Skolverket, processunderlagen från dessa har ingått i vårt material.

  2. Pingback: Om Matematik-IT
  3. Bra analys och bra text. Jag var på ett av dessa möten och då talades det inte om programmering. Då gällde hela diskussionen datalogiskt tänkande. Nu handlar allt om programmering på ett stundtals förvirrat sätt.

Lämna ett svar till Tobias Hallberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *